Gamla stan i Göteborg

Mrs. och Mr. Oldcastle från Gothenburg, Nebraska, USA, kom till Linnéjubileet för att övervara 300-årsdagen den 23 maj 2007. Dom var passionerade Linnéälskare och skulle nu resa i hans lärospår för att skriva en artikel i The Gothenburg Times. Vägen till Sverige hade i en månads tid gått via legendomspunna städer som Krakow, Prag och Budapest där deras historiska intresse lett dom till Gamla stan. Höjdpunkten skulle bli att få flanera i Gamla stan i Göteborg, amerikanska Gothenburgs förebild, den vackraste i Sverige enligt Carl von Linné.

Efter landning på Arlanda begav sig Oldcastles runt i Gamla stan i Stockholm. Det kändes som om Linné vandrade vid deras sida bland husen som var gamla redan på hans tid. Dom följde honom på hans promenad till krogar och kaffehus där han letade efter patienter till sin nyöppnade läkarpraktik.

Gamla stan i Stockholm blev en succé för paret Oldcastle, och fulla av förväntan satte dom sig på tåget till Göteborg med Linnés Wästgöta≈Resa från 1747, i form av Malmö Ljustrycksanstalts faksimilutgåva från 1956 som Mrs. Oldcastle fick sig tillsänd som tioårsfödelsedagspresent från släkten i gamla landet. Själv var hon alltså född exakt 200 år efter Västgötaresan och kände sig lite befryndad med Linné.

Dom slog upp onsdag 9 juli 1746 och njöt av den klassiska beskrivningen:

”Götheborg war den täckaste stad ibland alla i Riket… nästan rund, omgifwen och befästad med Wallar och Grafwar…genomskuren med åtskilliga Grakter (kanaler) eller grafwer, som på ömse sidor hafwa gator. Sjelfwa grafwerne äro på sidorna perpendiculairt (lodrätt) murade med gråsten, så att gatan till en mans högd står över watnet; Broarne eller Bryggorne äro hwälfde; Löfträn äro planterade på ömse sidor om grafwerna, så att denne Stad mycket liknar de Holländska städer.”

”Ett sånt underbart språk!” sa Mr. Oldcastle som inte var av svensk härstamning, men som lärt sig språket av ren kärlekskrankhet. ”Hur har svenskarna kunnat förvandla denna rika bokstavspoesi till dagens urvattnade talspråksstavning där en sårad har blött i sängen? Blödt heter det, av blöda!”

Första intrycket av Göteborg blev gott när paret kom ut från Centralstationens enligt Viktor Rydberg sammansmälta rund- och spetsbågearkitektur och betraktade Hotel Eggers på Drottningtorget.

”Se!” sa Mrs. Oldcastle och pekade med guideboken. ”Där borta! En kanal med lövträd! Precis som Linné beskriver det!” Raskt travade dom bort till Slussen från 1873, klev över kättingen och ställde sig på spången ovanför det forsande vattnet och såg bortåt den stillaflytande lindgarnerade Fattighusån. ”So romantic!”

Svårt var det att slita sig efter denna skönhetschock, men dom fortsatte till andra sidan och Trädgårdsföreningens biljettkiosk där en ung flicka berättade att föreningen bildades 1842.

 Vid f.d. hotellet Göta Källare från 1812 svepte blickarna upp mot gatan bakom Eggers där en glugg gapade i fasadgarnityret. Oldcastles fick reda på att ett annat gammalt 1800-talshotell, Kung Karl, just hade rivits. Något beklämda vandrade dom vidare längs kanalen mot Gustaf Adolfs Torg. Där fick dom tillbaka tron på Göteborg som klassisk kulturstad när dom såg Stora Hamnkanalen breda ut sig mellan Hamngatorna!

Nu gällde det Gamla stan och stadsmuren! En stadsplan med kanaler och allt hittades som intarsia i marken vid Gustaf II Adolf-statyn: Göteborg anno 1644. Aningen svårtydd för den oinvigde och totalt felaktig för den invigde med Västra och Östra Hamnkanalen slutande tvärt och inte löpande snett ut i Vallgraven.

Stadsmuren? Svävande svar lämnades av rökande medbetraktare. Carolus Rex, sa någon, Västra Hamngatan bort och Kungsgatan upp och ner. Mrs. and Mr. kom dit, i nämnd ordning, och stirrade på stenhörnet. Var det allt?

”Jo”, försäkrade en liten tant, ”det är gamla stadsmuren.”

”Men kanalerna då? Västra och Östra Hamnkanalen.”

”Dom grävdes igen kring 1900 och 1936. Jag minns 1936…” sa damen och rycktes bort av sin motsträviga tax.

”Slottet!” sa Mrs. Oldcastle med förtvivlans hopp i rösten. ”Elfsborgs slott, med Elfsborgs lösen 1570 och 1613, vi åker dit! Till Klippan. Det går båtar.”

Paret Oldcastle hade blandat ihop slott och fästning och båt och färja, men efter ytterligare vimsiga svar från förbispringande hamnade dom till slut på färjan Älvsnabben vid Rosenlund. Iland vid Klippan hittade Oldcastles snart skyltar som visade vägen till slottet. Krångligt var det att ta sig upp för trätrapporna. Väl på klippans topp såg dom sig omkring, förvirrade. Där fanns alls inget slott, bara stenskrot under trätak.

Vid förfrågan visade det sig att en som hette Wärnschiöldh sprängt hela slottet i bitar redan på 1660-talet, mot Erik Dahlberghs vilja, och rott ut dom till Kyrkogårdsholmen där Nya Elfsborg felbyggdes. Som hade skvatt intet med Elfsborgs dyra lösen på 150.000 respektive en miljon riksdaler silvermynt att göra.

Paret från Amerika frågade inget mer. Inte efter Arkaden, inte efter Grand Hotel, inte efter Cirkus, inte efter Torgny Segerstedts villa som revs av Orionorden.

Mrs. och Mr. Oldcastle köpte Linnés Gotländska resa och for till Visby.

••••••

Tidningen Arbetet i Malmö hösten 1970

Denna artikel kom inte in:

•

Camilla Odhnoff valtalade på Höja torg i går

50 barn, 20 vuxna och 2 hundar (en pudel och en liten raggig) lyssnade intresserat. Åtminstone tittade intresserat.De flesta hade inte nått den ålder då man njuter av ett valtals finesser. Det hade däremot de många pensionärerna gjort – och passerat den också – som gemytligt småspråkande stod i små grupper vända från tribunen.

Fru Odhnoff lovade mycket, men hon lovade också att hålla löftena så vi medborgare kan känna oss trygga och säkra på att saker och ting blir genomförda.

Vi skulle känna oss jämlika också, sa hon, även om vi inte är det ännu. Mycket återstår att göra, men en dag (den stora dagen) är vi alla lika.

Fru Odhnoff talade mycket om barnen. Hon tyckte om att dom fanns.

– Dom har lika stor rätt att vara här som vi, sa hon. Med det hördes knappt för barnen som lekte akustiska lekar framför familjens fötter.

De borgerliga var inte mycket värda sedan fru Odhnoff misshandlat dem verbalt. Herr Ohlin fick sig som vanligt en känga för att han två decennier tillbaka såg något positivt i 5 % arbetslöshet.

En trubadur avslutade seansen med att sjunga valda delar ur en Joe Hill-visa (dom han kom ihåg). Under tiden höll fru Odhnoff på att bli överkörd av en bilist med en hund i knät. Han snek valtribunen ivrigt tutande så fru O. fick hastigt och lustigt lämna rampljuset och kasta sig bakom lastbilspodiet. Efter en stund kom hon tillbaka, rättade till klädseln, log ett snett leende och for iväg i en röd sedan av utländsk modell.

•

 •••••••

Denna bagatell till Sporten kom inte heller in i Arbetet hösten 1970.

IFK Göteborg har fått stryk av Malmö FF, som vann Allsvenskan 1970,  på Malmö Stadion och riskerar att åka ur Allsvenskan:

•

Röster i duschen

Arvelin: Springa och springa, va fan jag hade ju nyss kommit in och trodde inte han skulle springa ifrån mig med en gång. Nä det var taskit, rent ojust tycker jag egentligen. Jag skiter i om vi åker ner i tvåan för jag får ändå inte plats i laget.

Lager: Jag var så nervös, darra som ett asplöv vet du, nä aldrig mer Allsvenskan för mig, tvåan det låter lugnt och skönt, som bomull.

Eklund: Ja du vet målvaktsjäveln höll ju bollen så jag skalla till, de e ju helt tillåtet å Bola sa inget heller. De e klart ja missa ju bollen men fick bra träff på målvakten å det e ju minst lika bra tycker ja.

Bebben: Tvåan. Är det där vi ska spela sen? Det låter fint, där har jag aldrig spelat. Jag funderar på att damma av mig nu så jag kan ju bli bra å ha i tvåan. Det blir väl inte så många spelare kvar då kan jag tänka. Jag har ju fått börja knäcka extra på kvällarna nu, bingofunktionär å sånt, för att klara betalningarna till våra dyra spelare. Det är tur att att vi vinner så sällan för nåra segerpremier skulle vi aldrig kunna betala ut. Det är uppåt i alla lägen. Som hobby bankar jag plåt på Götaverken.

Reine A: Tvåan? Hahahahahahahahahahahahahahahahaha………………

Pisa: Det lutar åt…

Björn E: Jag lägger ut bollen så jävla fint över linjen, även i fria lägen. Sånt kallar jag stil.

Nordström, Engström, Kjell-Åke, Harry, Oskarsson, Reine F (kör):

Heja blåa blåa vita laget

vi får inte tappa tappa tappa taget

Hej gå på gå på med friska tag

vi vinner nog en annan dag

blåvittblåvittblåvitt

•

Ja, så kom då den beryktade förlustmatchen mot Örebro på Eyravallen då målstolparna rycktes upp inför TV:s Putte Kock i flott ulster på läktaren, och IFK fick spela i tvåan ett antal år. Jag var visst där också.

••••••